Dagsläget

Jag befinner mig inte i själsligt mörker, men det är fortfarande lika tungt, lika motigt, lika stor uppförsbacke vad jag än ska göra. Jag är som en bil som genom åren stadigt växlat ner och kört allt saktare och saktare. Nu kör jag på ettan och kämpar för att hålla tillräckligt mycket gas för att inte få motorstopp.

Det här inlägget postades i Hälsan och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *