På tal om psykisk ohälsa

Om ni inte visste det innan: jag är autistisk (asperger) och det fick jag reda på för några år sedan. Hjärnan fungerar på ett annat sätt än på ’vanliga’ människor, inte fel, bara annorlunda. Det ser väldigt olika ut för olika personer, ingen har exakt samma problem, men framför allt innebär det ett annorlunda sätt att tänka och svårigheter med socialt samspel.
Jag har ingen autopilot att koppla på för att umgås, social gemenskap tömmer mig på energi. Mycket intryck, människor, ljud, känsel osv blir stressande när man inte hinner med att bearbeta det. Jag kan inte koppla bort intrycken, rösterna, samtalen, dom är ‘i ansiktet’ hela tiden.
Jag har alltid känt mig annorlunda men har försökt passa in och ’verka normal’. Allt är normalt på ytan men man ser inte kampen inombords. Och det tar mycket krafter att hålla på så, inte undra på att jag alltid är så trött. Men jag sätter på masken, ’jodå, det är bra’ men det syns inte att jag gasar som bara den för att komma framåt trots att handbromsen är i.
Om jag har varit runt mycket folk eller stressiga miljöer med mycket intryck behöver jag lugn och ro för återhämtning, att vara för mig själv ett tag och det tar längre tid för återhämtningen ju äldre jag blir. Kroppen säger stopp när det blivit för mycket och jag får influensaliknande symtom, känner mig fysiskt sjuk, som om jag skulle få feber när som helst.
Och där befinner jag mig just nu, hemma och trött. Jag skriver detta för att ni ska veta om det och jag vill att psykisk ohälsa inte ska vara nåt man skäms att prata om.

”I always thought that I couldn’t sort my life out like a normal person, because I was depressed and anxious. But it turns out, I was depressed and anxious because I couldn’t sort my life out like a normal person, because I was not a normal person. And I didn’t know it. Every day is a struggle, but at least now I know what the struggle is, and getting to the starting line of normal isn’t it. My struggle is not to escape the storm, my struggle is to find the eye of the storm as best I can.”

Hannah Gadsby – TED talks

Det här inlägget postades i Hälsan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *