Suck….

Trötthetskänslan, känslan av att jag har feber finns där av och till nästan varje dag. Helgen går åt för att vila.

Det blir mycket tänkande på sig själv när man är deprimerad men det är inte så konstigt, när den enda orken man har går åt för att överleva själv, hur ska man ha nån ork kvar för andras välmående. Det är väldigt sorgligt att känna att man inte orkar med andra människor, man blir överväldigad av skuld att man inte ’bryr sig’ om andra. Man bryr sig egentligen men det finns inte ork för det, man måste prioritera sig själv för att inte gå under.

Det känns mest som ett stort frågetecken inombords, jag vet inget säkert om någonting, varför jag mår så här eller hur jag ska kunna bli bättre. Jag har så svårt att formulera vad jag tänker och känner, det är svårt att få det till en sammanhängande berättelse som är begriplig. Det tar tid för mig att tänka, det kan ta flera veckor att formulera nåt som jag funderar på. Därför är det bra att skriva, jag kan skriva en mening i taget, ett ord, en formulering eller citat som någon annan redan har formulerat och pussla ihop dom senare.

Om det kunde vara så enkelt som att man kunde ta ett blodprov och mäta hur utmattad man är. ”Ditt utmattningsvärde ligger på 7,5, det ska normalt ligga på över 50 så du är klart utmattad”. Allt man har att gå på är subjektiva saker, hur man känner det, fysiska symptom som inte går att mäta på nåt sätt.

Det här inlägget postades i Hälsan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *