Upp och ner

Det går upp och ner, men aldrig mer uppåt än neråt. Jag tycker att under de senaste 20 åren har det bara blivit sämre, det blir aldrig bättre, jag blir bara tröttare och tröttare.

Jag har provat meditation, jag har svårt att koncentrera mig, tankarna vandrar och är splittrade.
Motionera ska vara så bra, men Jag har svårt att hitta mening i promenader, man går från ett ställe och kommer tillbaka där man började utan att ha uträttat något. Heller jobbar jag i trädgården. Jag har renoverat en gammal trädgårdsdamm, burit sten, grävt osv och verkligen jobbat fysiskt, men inte har det gjort mig piggare. Det brukade ge mig glädje och inspiration men inte så mycket nu som det brukade göra. Jag ser bara det som behöver göras, mera ’måsten’.

Jag försöker hitta nåt som ger mig energi men hittar inget. Jag drar ner på allt, allt socialt, gör så lite som möjligt för att orka det nödvändigaste som jobb t.ex. Känner ett yttre ’tryck’ eller outtalad uppfattning att det är mitt eget fel att jag inte blir bättre, att jag försöker inte tillräckligt, men jag tycker jag har försökt i 20 år utan att det blir så mycket bättre.

Jag tycker att mitt arbetsminne har blivit allt sämre, märker det när jag ska förstå mer komplicerade stickmönster. Jag blir frustrerad när jag inte kan fatta hur jag ska göra och hjärnan blir tom när jag försöker förstå det. Det får bli mönster i korta sektioner som jag lättare kan greppa.

Det här inlägget postades i Hälsan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *