Jag älskar blommor och påtar gärna i trädgården. Solen är jag inte lika road av eftersom jag lätt får eksem och migrän av för mycket sol. Därför försöker jag hålla mig i skuggan så mycket som möjligt.
När man ligger på knä i rabatten tänker man bra. Ogräsrensning är en utmärkt form av meditation som alltför många förbiser.
Kan väl inte påstå att jag ’arbetar’ särskilt mycket i trädgården, för det mesta går jag bara runt och drar ett ogräs där och knipsar av en vissnad blomma där, kollar vilka blommor som slagit ut och njuter av dofterna. Att kalla det för ’trädgårdsarbete’ får det att låta så jobbigt, då är det engelska ordet GARDENING mycket bättre. Det låter mycket trevligare och inte så ’svettigt’.
Jag ’trädgårdar’! Trädgården är inget utställningsföremål som jag putsar på för att visa upp utan en tillflyktsort för mig där jag kan få lugn och ro, andrum. Det är en plats för så väl kreativitet som för avkoppling.
Nu är jag i en period av ’downsizing’. Jag märker att orken inte finns där på samma sätt längre, man blir ju äldre, och därför försöker jag att få trädgården så lättskött som möjligt. Mer buskar, mindre antal sorter av perenner, mer av de som trivs istället.
Jag har svårt att ta bort växter, sånt man egentligen inte gillar, eller ta bort det mesta på en starkt växande planta som håller på att kväva sina grannar. Man tycker att det är synd att stoppa det som växer. Fast ibland är mitt eget fel, jag har planterat alldeles för tätt. Den där tomma plätten i våras var egentligen inte så tom som jag trodde…
Grönsakslandet blir mer och mer en barnkammare för små perenna plantor på tillväxt. Mest beror det på att jag inte är speciellt bra på att odla grönsaker. Antagligen brister det i min uthållighet, helst ska man bara behöva så fröna och sedan ska det sköta sej själv!
När våren kommer är jag full av idéer och energi. I september är jag less på alltihopa. Rabatterna blev inte som det var tänkt, vädret blev fel osv. Det är nästan att jag fruktar att det inte ska bli några vårkänslor igen. Men när julsakerna plockas undan i januari känns det skönt, ett löfte om en vår, ljuset kommer sakta tillbaka och med det lusten.
Min bästa sömnmedicin är att med tankens hjälp gå en runda i trädgården. Jag vandrar från rabatt till rabatt och funderar på hur det ser ut, ska någon planta flyttas, vad blir bäst framför Floxen osv. Hitintills har jag inte hunnit gå runt hela trädgården en enda gång utan somnar någonstans halvvägs.
Oftast föredrar jag dubbla blommor framför dom enkla. Jag tycker om överdådet i en dubbel blomma som fullkomligt frossar i blomblad. Helt i min stil! Även om dom inte behöver vara sååå dubbla som stockrosen ’Peaches and cream’!
Och sen gillar jag variegerade blad och andra lite konstiga saker som variegerad kirskål och rosa maskros….
I min trädgård finns det inte många växter som man behöver ’dalta’ med för att dom ska trivas. Främst för att jag inte tycker att jag har varken tid eller lust till det. Jag kan inte tycka att det är roligare att odla växter som kräver mycket extra omsorg och skötsel utan jag odlar det som trivs här. Fast ibland försöker man extra mycket med någon växt som man skulle vilja ha fast den egentligen kräver lite mer omvårdnad, den är ju så fin….
Många växter blir speciella, inte för att dom är sällsynta eller svårodlade utan för att man fått dom av någon speciell person. Växten har en historia och det gör att man har ett speciellt förhållande till den. Rabatterna är fulla av vänner!
Vänta dig inga snygga rabatter, koordinerade i färgscheman osv. Jag kan inte det! Min princip är för det mesta: ”Där är en ledig plats, där planterar jag!” (Då är det bra att det dör lite plantor under vintern, så mycket mer plats för alla nya plantor! Det gamla ordspråket: ’Mister du en står dej tusen åter’ gäller även i trädgården…) Rabatterna är mer platser för mina växter än sammanhållna och planerade planteringar.
Ibland kan det dock bli ganska lyckat, men det brukar inte vara så mycket min förtjänst utan mest ren tur! När man ser bilder på olika rabatter i böcker och tidningar kan jag inte låta bli att tycka att det är en hårfin skillnad mellan ’djärva färgsättningar’ och vanlig oreda!
Mad Gardener
Display your certificate proudly and let the whole world know you are a mad gardener. You may now add the letters MG behind your name and use the official mad gardener salute: bow slightly, place both hands at the small of the back, straighten up and groan loudly.
Carpe rutrum (seize the spade)
You know you’ve been gardening too long . . .
when you wake up during the night to make a note of which plant should be moved where.
